Sidor

torsdag 20 december 2012

Honungsmarinerade revbensspjäll

Nästa recept att testas ur Per Morbergs bok var honungsmarinerade revbensspjäll. Det kändes roligt att laga klassiska svenska tjocka revben i motsats till de kladdiga tunna som vi brukar göra.

Både jag och maken hade en matupplevelse i bakhuvudet som vi gärna ville återuppleva - revbenen som serveras på Brösarps Gästgiveri.

Så levde Per Morbergs version upp till det?
Nja är väl svaret.

Det var väldigt gott - tro mig, men inte sådär gudagott som skåningarnas är.

Det här blev en väldigt god söndagsmiddag för hela familjen. Kräsne sonen åt sju potatisar och massor av sås (gräddsås med fyra dl vispgrädde!) och vi andra smorde kråset med riktigt goda revben.

Än så länge tycker jag att denna bok verkligen levererat. Presenttips!





tisdag 18 december 2012

Bortskänkes: kokböcker


Jag har rensat i kokbokshyllan och har nu ett gäng böcker som söker nytt hem. Är det någon som vill ha? Jag ger mer än gärna bort dessa fina böcker som helt enkelt inte får plats här hemma längre.

Böckerna är:
  • Per Morberg: Morberg
  • Anne Cheng: Asiatisk mat
  • Systrarna Eisenman: Soppor, bröd och röror
  • Carl Butlers kyckling
  • Leila Lindholm: One more slice
  • Mattias Larsson: Fredagskocken
  • Grönt
  • Alexandra Pascalidou: Min stora feta grekiska kokbok
  • Det marockanska köket
  • Kombinera mat och vin
  • Medelhavsmat för svenska kastruller
Kommentera eller maila mig så skickar jag med post.

söndag 16 december 2012

Korv stroganoff


Jag tycker inte om Korv stroganoff. Inte min man heller. Man skulle nästan kunna säga att det är en av haträtterna i vår familj. Men något visst borde det ju vara med den här himla rätten med tanke på hur otroligt vanlig den är i både hem och lunchmatsalar. Så vi bestämde oss för att ge den en chans. En sista chans. Och gissa vad? Den här gången blev det urgott!

Per Morbergs variant innehåller massor av paprikapulver och kummin. Och kaffegrädde och köttbuljong (andra receptet i rad där den där sabla köttbuljongen skulle vara med). Och resultatet blev både mulligt, krämigt och lagom spicey. En helt strålade rätt helt enkelt. Jag är så glad att jag äntligen fått fatta grejen. Och att jag har ett falukorvsrecept som funkar.

lördag 15 december 2012

Biff Stroganoff med grönpeppar

Korv Stroganoff gör vi rätt så ofta, men Biff Stroganoff har vi nog aldrig lagat tidigare. Jag tror att just grönpeppar är en ingrediens man inte har i vanligtvis (eller?) och det är nog den som ger det där lilla extra i smaken. För det här var riktigt gott, även om det ser rätt bedrövligt ut. 


Just den här rätten var det faktiskt maken som lagade, han rapporterar att det var mycket enkelt att laga men att han tog lite mindre grädde än det var i receptet och vi höll igen lite grann på grönpepparn också med tanke på barnen. Men det här är ytterligare en rätt som känns rätt snabblagad men ändå tillräckligt kul för att platsa en fredagskväll.

Biff á la Lindström


Det är så konstigt det här. Att jag som verkligen älskar Biff á la Lindström aldrig har lagat det hemma. Det gäller en massa klassiska husmansrätter inser jag när jag bläddrar i Per Morbergs kokbok. Wallenbergare = älskar men har aldrig lagat. Biff Rydberg = älskar men har aldrig lagat. På det viset är hans kokbok bra. Det är verkligen en hel hop med favoriter som han samlat i sin bok.

Och den här Biff á la Lindström som jag lagade var god. Inte sensationell men god. Och jag kommer säkert att laga Lindsrömare igen för det var ju urenkelt att göra. Men frågan är om jag kommer att följa just det här receptet?

För en sak som slår mig när jag tänker på min framtid med husmanskost är att det här är rätter som jag googlar mig fram till i vanliga fall. Jag läser några olika varianter och går med den som passar min smak bäst. Och det kan väl mycket väl bli så att det blir just det här receptet som jag återkommer till? Men just nu är jag inte övertygad.

Ett problem här är att en stor smaksättare är köttbuljong. Och jag är inte en sån, och kommer nog aldrig att bli en sån, som ställer mig och kokar egen buljong. Jag har inte utrymme att prioritera det så som livet ser ut just nu. Det står till och med i inledningen till receptet att det är viktigt att skyn inte kommer från en grej som legat i staniolpapper. Så jag använde den lite flådigare varianten av Knorrs kalvfonder. Och det blev bra. Men det är ju inte samma sak som något som man gjort själv från grunden. Och som sagt: den personen kommer jag nog aldrig att bli. Inte i den närmsta framtiden i alla fall.

Fläskpannkaka

Åh vad glad jag blev när jag läst igenom Per Morbergs bok och hittade flera av min familjs favoriter. Gubbröra, Wallenbergare, Falukorv i ugn (!) och såklart Fläskpannkaka.
Just Fläskpannkaka äter vi säkert varannan vecka då det är enkel smidig vardagsmiddag som alla i familjen gillar (inklusive den kräsne treåringen). Därför är det ju såklart extra roligt att testa Per Morbergs variant av denna klassiker.

Den största skillnaden vid första anblick är att smeten innehåller vispgrädde och rimmat sidfläsk, något som jag inte tror är så vanligt.
Hur blev resultatet?
Jodå - den blev god. Fluffig och lagom salt. Men kanske lite väl fet.
Det blir som en lyxversion av den vanliga. Det är ganska stora mängder fläsk, och jag brukar vanligtvis inte ha i vispgrädde.

Mitt betyg: 3 av 5. Då jag faktiskt tycker att vår vanliga är godare. Det receptet har jag fått från Linas Matkasse och innehåller dinkelmjöl och finriven morot direkt i smeten.

fredag 14 december 2012

Köttfärslimpa med ugnsstekta tomater

Jag gillar köttfärslimpa och jag gillar bacon, så Morbergs baconlindade köttfärslimpa som serveras med ugnsstekta tomater kändes som ett säkert kort. Köttfärslimpa känns alltid så rekorderligt att laga och på den punkten funkade det ju även med Morbergs recept, kolla bara så trevligt det ser ut  när baconen är på plats.



Men smaken. Nä, det här blev bara tråkigt och intetsägande. Egentligen inte så förvånande, det är ju nästan ingen smaksättning, förutom bacon och lagerblad (som man petar in under baconen) bara salt och peppar.



Det här receptet kommer jag inte att göra om, jag rekommenderar istället att kolla på Epicurious, där jag brukar hitta recept som jag använder som  utgångspunkt att variera utifrån vad jag har hemma.

/Karin

PS Kokboksklubben finns förresten numera även på instagram. Där heter vi Kokboksklubben rätt och slätt. (Du hittar oss också på instagram.com/kokboksklubben om du inte använder appen). Där kan det hända att vi postar lite fler bilder när vi testar olika recept, och kanske en och annan mer orelaterad matbild. DS

Stekta lammkotletter med vitlökssmör

Jag tycker det är roligt att Morberg inte håller sig strikt till svenska husmansklassiker utan även ger rum för ett och annat franskt recept. För nog måste lammkotletter med vitlökssmör mer räknas till det franska köket?

Det här vitlökssmöret blev verkligen hur gott som helst! Det innehåller inga konstigheter: smör, vitlök, persilja och citron, men så bra det blev. Kanske är det citronen som gör det, jag vet inte. Rätten som helhet blev också lyckad, jag gillar att det är en ganska enkel anrättning som ändå känns mer helg än vardag = lämplig en fredagkväll efter jobbet när man varken hinner eller orkar ställa sig och laga till något komplicerat.


Morberg skriver om lammet att han hatar när man får lammkotletter som inte är helt kluvna och att han alltid klyver lammsadeln rakt igenom så att man kan steka kotletten på båda sidor. Det säger inte mig något särskilt, när man nu skriver så hade jag gärna sett lite bättre instruktioner om hur det går till/hur de ska se ut, men där fick man inte någon direkt vägledning. Men stekte dem på båda sidor gjorde jag, så jag kanske gjorde "rätt" ändå.

Vi serverade lammkotletterna med klyftpotatis, tomatsallad, citron och haricot verts.

/Karin

Wallenbergare

Då är jag igång med Morberg lagar husmanskost. Precis som Erika får jag erkänna att jag inte är något stort Per Morberg-fan. (Även om jag gärna lagar hans lasagne). Utan Kokboksklubben hade jag nog aldrig köpt den här kokboken, men det är ju å andra sidan det som är lite roligt, att gå utanför bekvämlighetszonen. (Dock gillar jag husmanskost, så det är ju inte SÅ himla långt utanför zonen ändå).

Jag började med en riktig lågoddsare, en av mina favoriträtter: Wallenbergare. Det har jag lagat tidigare, men det var länge sen nu. Skillnaden mot tidigare är nog framför allt att jag inte haft i kryddblandningen epice riche förut. Det är tydligen Tore Wretman som skapat blandningen, och enligt Morberg innehåller den lika delar mald vitpeppar, kryddpeppar, muskotnöt och kryddnejlika. Oavsett gav den en väldigt fin smak till biffarna.


Jag hade köpt fin kalvfärs på Taylor and Jones, i övrigt är det ju bara högst ordinära ingredienser i en Wallenbergare, om än stora mängder äggulor och vispgrädde. Tricket tror jag är att göra som det står i receptet i den här boken, att blanda ner äggulor och grädde lite i taget, för att färsen ska hinna ta upp allt.  Sen skulle man egentligen låta färsblandningen bli ordentligt kall i kylen, men jag hann bara ha den inne där en kort stund. Det funkade dock ganska bra ändå.

Jag serverade dem på klassiskt vis med smält smör, potatismos, gröna ärtor och lingon. Det ska helst vara rårörda lingon men det hade vi inte så det fick bli hemgjord lingonsylt istället vilket gick bra det också. Faktiskt en av de godare Wallenbergare jag ätit och då har jag ätit ett rätt stort antal hittills.

/Karin

måndag 10 december 2012

Gubbröra


Mja. Nja. "Sådär nöjd" är jag efter att ha lagat mitt första recept ur Morberg lagar husmanskost. För mig är gubbröra en stabbigare rätt än vad den blev den här gången. I Per Morbergs recept har man inte någon potatis – vilket man absolut inte behöver ha för att det ska bli en gubbröra – som jag brukar när jag gör den från höften så att säga. Eller eget huvud kanske låter bättre? Alldeles oavsett så saknade jag den. Potatisen alltså.

Det var egentligen inte något fel på smakerna i Pers variant, förutom det att jag gjorde en tabbe i att råka köpa en ansjovisburk modell mindre. Det skulle jag inte rekommendera någon att göra. För jag saknade den där tydliga ansjovissmaken. För att jämka upp avsaknaden av ansjovis hällde jag i nästan allt spad ur burken. Det kan vara det som gjorde själva röran hemskt rinnig.

Jaja. Enkla anvisningar var det. Och jag kommer att göra gubbröra igen. Många många gånger igen. Kan hända följer jag Pers recept någon av de gångerna? Men njae, mest troligt inte.


onsdag 5 december 2012

Nya kokboken: Morberg lagar husmanskost


Det är bara att erkänna. Jag får ge mig. Jag är helt begeistrad i vår nya kokbok : Morberg lagar husmanskost. Boken kom idag och jag DÖR så mycket som verkar gott och enkelt. Och snygg är den också.

Ni förstår jag var så skeptisk. Hemskt skeptisk. Jag är nämligen inte ett fan av Morberg. Hans "bistra" stil är inte för mig. Därför har jag avfärdat honom så där snabbt och enkelt och fördomsfullt som man bara kan göra när man inte riktigt har tid att bry sig.

Men nu får jag kanske omvärdera honom lite? Eller? Det kanske jag inte kommer att göra. Jag menar titta på bilden från kokboken. LOL! Men laga många av hans recept. Det kommer jag att göra.

söndag 18 november 2012

Betyg: Systrarna Eisenmans mingelmat

Det måste sägas. Systrarna Eisenmans mingelmat som vi var så peppade på, har inte blivit någon riktig succé. Och ja, det kunde man ju räknat ut med ena lillfingret. Det är som Erika skriver: "Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj." Inte heller en inte fullt så nybliven barnfamilj kan jag konstatera. Vi blev väl tjusade av alla härliga recept och själva stämningen i kokboken. Vem vill inte hålla små trevliga tillställningar där det serveras cocktails och tilltugg liksom? Men nä, just nu finns det inte mycket utrymme för sådant helt enkelt, för någon av oss. Så vi rundar av och utvärderar nu. 

Oavsett hur mycket (lite) användning vi har för den just nu är vi ändå övervägande positiva till boken.  Den är ett fantastiskt uppslagsverk över mingelmat. Över 300 sidor och 565 recept, utifrån olika teman. Stora inspirationsmöjligheter alltså. Generellt tror jag det är där boken är som bäst, som inspiration till en riktig mingeltillställning. Inte om man bara vill ha några tilltugg innan maten (även om den funkar till det också). 

Vi lagade alltså inte så många rätter. 
Karin kom upp i 4 stycken och Erika lagade ett recept.




PLUS
  • De recept vi har lagat har till övervägande del varit bra! 
  • Boken är en stor inspirationskälla, man blir verkligen sugen på att ställa till med cocktailparty. 
  • Bra också med råd om hur mycket mat och dryck man ska räkna med per person, 
  • Det är helt enkelt en väldigt trevlig bok, bara fel för oss just nu. 

MINUS
  • Drinkdelen är väl snålt tilltagen. Antingen borde man satsat lite mer, eller tagit bort den helt. 
  • Om man tittar på recepten mer som separata enheter känns det som att det finns många recept som är väl simpla (t ex parmalindad melon, jag behöver inget recept på det), medan många andra recept känns rätt komplexa/tidskrävande. Dock funkar helheten väldigt bra. 
  • Något annat dåligt kan vi inte komma på. 

Betyg
Erika gav boken: 3
Karin gav boken: 4

Det känns lite överflödigt att utse bästa och sämsta rätt här, men jag vill gärna slå ett slag för Ägg Florentine i största allmänhet, så himla gott. 

/Karin

måndag 15 oktober 2012

Paj med lax, purjolök och fetaost

Först vill jag säga en sak. Jag älskar den här kokboken som systrarna Eisenman snott ihop. Eller: jag älskar idén om det liv man kan leva när man har behov av en sån här kokbok. Och det ska jag säga er att för en rätt nybliven tvillingmamma kommer en kokbok långt med att bara ge en air av ett liv bortom amning och överfulla blöjhinkar (sorry! det känns som att ordet "blöjhink" inte borde få finnas i en blogg om mat).

Sen vill jag säga en sak till. Det här är inte en bok som passar en nybliven småbarnsfamilj. För kokboken innehåller recept på plockmat. Plockmat är inte så himla ... aktuellt för småbarnsfamiljer. Inte för den här småbarnsfamiljen i alla fall.

Okej. Med det sagt kan jag berätta att vi har lagat en rätt ur kokboken. Eller, min mamma lagade den här enkla men utsökta pajen när hon var hos oss och hjälpte oss under vår första månad som fyrklöver. Egentligen ska det här bli 24 minipajer men vi valde att göra en stor istället (vilket de också tipsar om i boken).

Jag hatar egentligen lax men i en paj – tillsammans med så trivsamma saker som lite söt purjolök och lite syrlig fetaost – funkade det. Eller "funkade": det blev jättegott! Så gott att jag bad min mamma att göra en till som vi kunde dela i bitar och ha i frysen.

Det är lite så vi jobbar här hemma nu. "Mat som man kan ha i frysen" är nyckelorden. Det och korv med bröd.

/Erika

tisdag 25 september 2012

Ett snabbt hej och en kort förklaring

Jag fick tvillingar för drygt en månad sen. Att laga mat är just nu ett skojigt skämt hemma hos oss. Något som vi kanske eventuellt kommer att hinna göra hösten 2021 någon gång. Men då återkommer jag. Jä-hä-hä-vlar vad jag kommer att komma tillbaka då.

Äh. Troligtvis återkommer jag tidigare än så. Jag har till och med lagat en rätt ur nya kokboken (och med "jag" menar jag "min mamma" som är här och hjälper oss) och jag har en rätt till från Jamies kokbok som jag inte bloggat om. När jag hinner kommer jag att göra det.

När nu det blir.

måndag 24 september 2012

Cosmopolitan

Systrarna Eisenmans mingelmat köper man inte för drinkarnas skull, det kan man nog konstatera. Av bokens dryga 300 sidor recept är det bara 5 sidor med drinkrecept. Och urvalet känns minst sagt märkligt. För vem behöver egentligen ett recept på Gin & tonic? Och är det någon som dricker Harvey Wallbanger eller Tequila sunrise idag? För att inte tala om 90-talet. Om det årtiondet vore en drink skulle det vara just Ragnar om man säger så.

Med detta sagt gav jag mig ändå i kast med att testa ett drinkrecept i lördags, vid närmare tanke en annan 90-talsklassiker (eller ja, möjligen 00-talsklassiker), Cosmopolitan. Det här är en drink jag har blandat många gånger och som jag tycker att jag kan rätt bra, så mina förväntningar var inte så höga, särskilt som jag tyckte att proportionerna såg lite ovanliga ut. Men så fel jag hade. Det här är faktiskt den bästa Cosmopolitan jag någonsin har gjort själv, möjligen t o m den bästa jag någonsin har druckit. Tricket måste vara mycket mer lime än jag brukar ha, i kombination med mindre tranbärsdricka. Sen är det ju trevligt att det i beskrivningen står att man ska servera drinken i kylda glas också.


Måste dela med mig av proportionerna eftersom de var så perfekta: 4 cl vodka, 1 cl cointreau, 2 cl tranbärsjuice och färskpressad saft från 0,5 lime. Skakas med is.

/Karin

Blinier med rom

Jag har nog aldrig gjort blinier förut heller. Det var inte speciellt svårt, däremot tog det betydligt längre tid än jag hade tänkt mig eftersom smeten skulle jäsa i en timme. Någonstans hade jag också föreställt mig att smeten skulle vara mycket fastare, varför vet jag inte riktigt, det är ju ändå en sorts pannkakor det handlar om. Men nog ska blinier bli lite tjocka/fluffiga/höga? De här blev som vilka plättar som helst. 



Kan ha varit nåt med jäsningen som inte gick helt rätt, jag vet inte. Goda var de hur som helst. Svårt att gå fel med den här kombinationen, blinier med löjrom,  crème fraiche, rödlök och gräslök, särskilt när man har nästan dubbelt så mycket löjrom som det stod i receptet. :) Och bubbel därtill.

/Karin

tisdag 4 september 2012

Ägg Florentine

Ägg Florentine känns åtminstone för mig som en mindre känd kusin till Ägg Benedict (som var det jag ursprungligen hade tänkt laga, men så hade jag jättefin spenat från Årstiderna hemma och då blev det Florentine istället). Det är alltså en toast med pocherat ägg, rökt lax, smörstekt spenat och hollandaisesås, och herregud så bra de här smakerna funkade tillsammans! Jag undrade lite om det verkligen var värt allt jobb, men bara innan det var färdigt, för my god vad gott det blev.

Ingredienserna i sig var något av en utmaning. Pochera ägg har jag aldrig riktigt lyckats med förut. Möjligen har jag haft lite fel förväntningar på resultatet, för den här gången gick det rätt bra och blev riktigt gott tyckte jag själv. Jag är ju dock långt ifrån ett proffs på det som sagt, så man vet ju inte om jag skulle få godkänt av någon mer rutinerad.


Göra hollandaisesås har jag aldrig gjort, jag har visserligen gjort bearnaise ett antal gånger (men det är långt ifrån alla gånger som det har blivit lyckat). I det här receptet skulle man vispa ihop äggulan med lite vatten över ett hett vattenbad, tills blandningen TJOCKNADE. Detta hände aldrig, det blev bara skummigt. Jag kasserade det första försöket eftersom jag misstänkte att jag fått med för mycket vita och att det var orsaken till att det inte tjocknade. Den andra äggulan tappade jag ner i vitan och den tredje tjocknade som sagt aldrig den heller. Jag gav upp efter ett tag och vispade ner smöret i alla fall, enligt devisen "det får bära eller brista", och tänk, det bar. Den blev t o m riktigt bra måste jag säga.


Vilket som sagt även gällde slutresultatet, en riktigt fin lördagsfrukost blev det. (Förr i tiden hade man nog kallat det för brunch och ätit det vid 12-tiden, men nuförtiden får det ju bli brunch kl 8 eller inte alls).


Ja, bara titta så fint ägget ser ut! 

/Karin



måndag 3 september 2012

Pissaladière

Mitt första test av Systrarna Eisenmans mingelmat blev tyvärr inte så lyckat. Jag började med att laga en Pissaladière, alltså en fransk pizza från riviera-trakten. Istället för tomatsås och ost har man på lök, oliver och sardeller. Löken fick först steka långsamt tillsammans med vitlök, herbs de provence och lite socker, och sen var det egentligen bara att lägga på allt och grädda det. Det stora problemet var nog att smakerna inte riktigt passade mig. Men sen fick den ju heller ingen färg, fastän jag hade den inne bra mycket längre än receptet angav, så den såg inte så festlig ut.


Ja, ni ser ju själva, det där blir ingen människa glad av. Har dock inte alls förlorat hoppet om boken.

/Karin

fredag 31 augusti 2012

Betyg: Jamie grillar

Av olika anledningar blir det även den här gången en utvärdering utan att vi ses och lagar mat. Vi har dock bestämt att vi definitivt måste ses och laga hummerburgaren vid tillfälle.  Att vi alla tre verkligen tagit till oss Jamie grillar är inte direkt någon hemlighet. Hör bara:

"Jag håller på att älska ihjäl den".
"Och jag blir bara mer och mer övertygad om att det här verkligen är THE grillkokbok"
"Jamie grillar går från klarhet till klarhet".
"Ja vi gick ju som sagt all in på Jamie grillar här en kväll i maj. Rätt val kan jag säga :)"




Karin lagade 13 recept, Erika lagade 8 och Elisabeth 7.

PLUS
  • Inspirationen! Bilderna!
  • Resultatet - allt (nästan i alla fall) blev ju så gott! 
  • Mängden recept man ville prova, vi har alla kvar recept vi skulle vilja testa men inte hunnit med. 
  • Enkelheten. Väldigt få recept känns pretentiösa eller överarbetade. Det här är rätter som går att kombinera med umgänge och småbarnsliv. 

MINUS
  • Vissa ingredienser är inte direkt kända i Sverige - kan vara något översättaren borde fångat upp? (ett exempel är "Chilisås av karibisk typ")
  • Några begrepp kunde förklarats mer, t ex "recado", som jag fortfarande inte är helt säker på vad det innebär. Visserligen kan man laga rätten ändå, men det är ju trevligt att lära sig. 

BÄSTA RECEPT: 
Karin: Hummerburgare. Men det fanns många som tävlade om platsen. T ex Fläsk med anchiote-recado och chili-friterade lökringar.

Erika: Ooooh. Så många som var SÅ bra! Men jag gillade nog de grillade mexikanska majskolvarna bäst – i alla fall om man ska se till hur många gånger jag gjorde dom.

Elisabeth: Mitt bästa recept var den där förrätten med crostini/bondbönor.


SÄMSTA RECEPT: 
Karin: Makalös masalarub till fisk. Det var bara trist, fast det lät jättebra.

Erika: En potatissallad med baconströssel som jag inte ens bloggade om. Den var "sådär" man man säga. Trots baconströssel.


BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst):
Karin gav betyget 5
Erika gav betyget 5
Elisabeth gav betyget 4

/Karin

söndag 19 augusti 2012

Nästa bok

Vi är ju inte helt klara med Jamie grillar än, men när vi började räkna på det insåg vi att vi hållt på och lagat ur den i mer än tre månader och att det var hög tid att välja en ny bok. Vi kommer att byta bok i månadsskiftet augusti - september (och jag hoppas verkligen att jag kommer mig för att laga åtminstone en rätt till ur Jamie grillar, vilken det är får ni förhoppningsvis se i veckan) men den nya boken är beställd och mitt exemplar kom i fredags: nämligen Systrarna Eisenmans mingelmat, av Lica Eisenman Frisk och Monica Eisenman. Den har funnits i handeln ett tag och har, enligt det ex jag fick, även vunnit pris.



För mig är det här en rätt rolig bok att provlaga ur, eftersom det inte är en bok jag själv skulle beställa i första taget. Inte för att jag inte gillar författarna, jag har en annan bok av Monica Eisenman sen tidigare, Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter som jag har använt flitigt, utan för att som småbarnsförälder blir det inte så många tjusiga cocktailpartyn längre. (Inte för att det kanske var så många förut heller, men ändå). Men åh, så jag önskar att det var så när jag kollar i den här boken. Hör bara:

"När vi var barn och bodde i USA satt vi ofta längst upp i trappan i vårt hus och kikade ner i hallen på alla finklädda gäster som gjorde entré när våra föräldrar bjöd på fest. [...] De ställde till med allt från cocktailpartyn med drinkar och kanapéer och sittande trerättersmiddagar till barbeques i trädgården och fester med olika teman".

Lite mer så skulle man ju gärna vilja ha det känner jag. Hur som helst. Den här boken innehåller verkligen ALLT man kan behöva för att laga (mingel)mat till fester, och det är alltså med rätta som författarna själva kallar den för "en riktig mingelmatsbibel". 565 recept ska den innehålla och det är många av dem som verkar lockande när man bläddrar igenom boken.



Jag tänker så här. För att det ska bli av att jag lagar något ur den här boken ska jag utmana mig själv. Det vore rätt enkelt för mig att testa lite olika röror här, någon liten fiskkaka där och så blir det inte mer av det. Istället är min ambition denna: att jag ska testa de där lite krångligare grejerna, framför allt klassikerna, som jag inte har gjort tidigare. På min lista står t ex Ägg Benedict, Steak Tartare, Pissaladière, Gyoza, lyckokakor, blinier mm. I kombination med vår nygamla tradition med fredagscocktails kan det bli en trevlig höst det här.

/Karin

måndag 6 augusti 2012

Mexikanska svartbönsburgare med lime och koriander



Eftersom min lillasyster är vegetarian och ofta äter hos oss bestämde vi oss för att testa ett av Jamies lite mer matiga vegetariska recept. Parentes: Kokboken är full av vegetarisk inspiration eftersom de allra flesta tillbehör är just vegetariska. Så jag skulle säga att det här är en bok lämplig även för alla veggisar där ute. Slut parentes.

De vegetariska burgarna baseras på svarta bönor (denna ljuvliga lilla böna) som blandas med havregryn för fasthet. Sedan smaksätts de med riven lök, chili, malen koriander och spiskummin. Ett visst sting adderas med hjälp av lime. Enkelt och gott!

Jamie serverar burgarna i grillat bröd men vi valde istället att göra potatisklyftor och en tomat- och avocadosalsa. Det hade inte varit dumt med en sås till men det är ju lätt att addera.

Japp. Ännu ett trevligt grilltips från Jamies kokbok. Och jag blir bara mer och mer övertygad om att det här verkligen är THE grillkokbok. Och ja. Jag håller på att älska ihjäl den. Bokstackaren.

//Erika

söndag 5 augusti 2012

BBQ-sardiner med gazpacho-shots

Till att börja med. Visste ni att det är (i princip) omöjligt att få tag på sardiner i Stockholm? (Färska sardiner alltså, sardiner på burk finns ju). Det visste inte jag, men nu när jag vet det känner jag mig smått besatt av att tillaga sardiner. Nu stod det i receptet att man kunde ersätta sardinerna med strömming så det gjorde vi. Fiskdisken i vår lokala coop är lite begränsad så det fick bli strömmingsfiléer, inte hela strömmingar, men jag la dem dubbla, och då funkade det rätt bra. Grejen med fisken är att man vänder dem i mjöl, fänkål och chili och fyller dem med lite timjan innan man grillar dem.


Och så får man riktigt frasig fisk, med viss hetta i smaken. Nu hade jag klantat mig lite och hade ingen fänkål hemma som jag trodde, ersatte den med anis och det är klart att det inte blir samma sak, men det blev gott det med. Strömming borde man äta oftare faktiskt, och helst grillad. Mycket gott, och ett bra komplement till gazpachon.

Gazpachon ja. Just gazpacho är en av våra standardrätter på sommaren. Jag har gjort gazpacho hur många gånger som helst, ja, man skulle rentav kunna säga att jag har ett gazpachorecept som jag har förfinat till perfektion genom åren - fast det skulle nog vara att överdriva lite grann. Men jag vet hur jag vill ha min gazpacho i alla fall, så jag kände mig lite tveksam till att testa ett nytt recept. Men vet ni vad? Jag tror nästan att det här är mitt nya favoritrecept på gazpacho, för det var riktigt bra. Till skillnad från hur jag gör det i vanliga fall var det ingen buljong i, däremot smulor av dagsgammalt bröd som fick dra helt kort i rödvinsvinäger. Och ingen lök. I övrigt var det de vanliga ingredienserna: tomat, gurka, paprik, vitlök och olivolja. Plus smörgåskrasse och salladslök som man strödde över när man serverade den.


Den fick en mild men ändå fyllig smak som jag verkligen gillade. Maken saknade den lite skarpare smaken som löken medför men det gjorde inte jag. Och vilken bra grej att kombinera med grillad fisk, nästa gång blir det en bit bröd till också tror jag. Allt som allt, ytterligare en bra rätt från Jamie. Och även om det nu inte var sardiner så är strömming också en ingrediens jag inte använder så ofta i vanliga fall, och framför allt inte på det här sättet. Stort plus på det.

/Karin

fredag 3 augusti 2012

Fläsk med achiote-recado & chilifriterade lökringar, samt avokado- mango- och majssallad

Jamie grillar går från klarhet till klarhet. Idag gjorde vi ett par rätter som båda var riktiga fullträffar. Dels den avokado-, mango- och majssallad som både Elisabeth och Erika gjort tidigare, och dels fläskkotletter med achiote-recado och chilifriterade lökringar.

Grejen med fläskkotletterna är marinaden, som gav en riktigt maffig smak. Den innehöll rätt mycket olika ingredienser: rostad lök och vitlök, kryddpeppar, koriander, kanel spiskummin oregano, saffran, chilipulver, pressad apelsinsaft, pressad lime och äppelcidervinäger. Förutom dessa skulle det även vara annattofrön, men det googlade jag mig till att dess främst används för att ge färg och då kände jag att det inte gjorde så mycket att jag inte hade såna hemma. (Har f ö aldrig hört talas om dem tidigare, även om det låter lite som japanska "natto", men det är ju något helt annat). Ett annat ord för annatto är achiote, så på sätt och vis verkar det ju i och för sig vara en rätt viktig ingrediens. Oavsett, så blev det fantastiskt gott även utan dessa. Kryddpeppar är annars en krydda som jag inte är överdrivet förtjust i, men i den här kombinationen blev det jättebra.


Och lökringarna! De skulle rullas i en blandning av mjöl, chili, salt och peppar och sen friteras, och OMG, så gott. Man borde fritera saker oftare. Vi gjorde dem på färsk lök, jag kan tänka mig att de blir rätt annorlunda om man använder vanlig lök.

Även majssalladen var mycket god och passade bra till resten av maten. Den har Erika skrivit om här, och Elisabeth här. Jag kan bara hålla med dem om att salladen var jättegod, precis som den andra salladen jag gjorde med majs är det ju genialiskt att använda majskolvar i en sallad, helt plötsligt känns det jätterätt med majs i sallad (till skillnad från burkmajs och frusen majs som jag alltid tycker känns fel).

/Karin

måndag 23 juli 2012

Majskolvar på fyra vis: Syrlig majs

Jag tror inte att det finns något jag tycker är godare just nu än majskolvar. Gärna grillade. I Jamie Grillar finns det förutom de Mexikanska majskolvarna som både jag och Karin (och vet jag även Elisabeth) gjort och älskat recept på fyra andra förslag på smaksättning.

Vi testade den som kallas "Syrlig majs" där man blandar mynta, citronskal och riven smakrik ost som man sedan rullar de grillade små sötingarna i.

Och igen: yahay! vad gott det var! Man måste addera salt dock. Eller det tycker jag i alla fall men så är jag en saltknarkare av rang också.

//Erika

fredag 20 juli 2012

Mexikanska majskolvar

Ännu en fullträff till tillbehör från Jamie grillar. Genialiskt i all sin enkelhet. Grillade majskolvar som man gnider in med lite smör och serverar med hackad chili, riven ost (pecorino föreslår de i receptet, jag tog en rätt smakrik manchego) limeklyfta och flingsalt.



Vi åt dem som tillbehör till Beef tacos, en av mina favoriter från Junk food på riktigt, passade mycket bra. Det enda som saknades var en iskall Corona. (Och lite sol).

/Karin

Tomatmedley

Den här rätten var ännu en fullträff från Jamie grillar, det känns som att särskilt tillbehören är väldigt lyckade. Ingredienserna är rätt enkla, halloumi, olika sorters tomat, basilika, vitlök, olivolja och chilifrukt.



Man skivar halloumin tunt och steker skivorna utbredda i en stekpanna. Tanken är att de ska forma en "tallrik" till tomaterna, men riktigt så snyggt blev det inte för mig. Till detta gör man en tomatsallad (helst på tomater i lite olika färger och former, tyvärr fick jag inte tag på det, så det blev bara vanliga röda) med olivolja, finhackad chili och basilika samt en tomatdressing som kan vara en av de godaste dressingar jag smakat på länge. Man rostar tomater (jag tog körsbärstomater) och en vitlöksklyfta i ugnen och sen mixar man dem med olivolja. Fantastiskt! Ska göra om den här rätten på sensommaren då det verkligen är högsäsong för tomater.

/Karin

onsdag 18 juli 2012

Fryst yoghurttårta

Man kan inte direkt påstå att jag har en söttand som dominerar mitt liv. Är det något jag är en sucker för så är det salt. Trots det blev jag väldigt läskad och sugen när jag hittade ett recept på en fryst yoghurttårta i Jamie Grillar. Den är egentligen väldigt enkel att göra: man varvar fyra lager med frukt/bär som man mixar med några matskedar yoghurt i en brödform och fryser in den. Den är dock lite tidskrävande att göra eftersom varje lager måste frysas en aning (cirka 15 minuter per lager) för att de inte ska blandas.

Vi följde receptet till pricka och hade jordgubbar/yoghurt i första lagret; bananer/yoghurt i andra; björnbär/yoghurt i tredje; och hallon/yoghurt i det sista. Trots min avsaknad av söttand tycker jag att den blev lite väl syrlig i smaken. Man adderar nämligen inte något socker, och eftersom svenska bär inte alltid är sådär Floridasöta i smaken hade det nog inte skadat med en aning socker i både hallon och jordgubbslagret.

Vi gjorde dessutom misstaget att göra tårtan ett dygn i förväg. Det gjorde att den blev alldeles för kall och iskristallig. Någon som vet hur man ska råda bot på just dom där kristallerna?

Men säg att vi plötsligt skulle drabbas av någon slags sol och värme så kommer den här säkert kännas helt perfekt. Jag bjöd på den när vi hade barn på besök och det var enligt min femåriga brorsdotter "den godaste kakan hon ätit i hela sitt liv!" Det får man ju säga är ett rätt gott betyg.

// Erika

söndag 15 juli 2012

Hummerburgare

Jag har ju också gjort ett recept från Jamie grillar tidigare (som jag hittade i Jamie magazine en gång): nämligen Hummerburgare. Och det var så gott, så det tycker jag förtjänar att få vara med här också. Det här var lite trixigt att göra, men egentligen mest för att jag inte är van vid att hantera hummer, men med förenade krafter (jag lagade tillsammans med två vänner) lyckades vi få till det.



Hummern skulle egentligen grillas, men eftersom det var på hösten stekte vi den istället lätt, tillsammans med dijonsenap och olivolja.

Vi serverade den på ett gott bröd som vi rostade i ugnen, i övrigt följde vi receptet och hade tomatsalsa, hemgjord majonnäs, bacon, sallad och citron till. Och champagne. :)



Bilderna har jag lånat av en kompis.

/Karin

Frangipane-tarte

I brist på grillväder har jag också testat en av efterrätterna i Jamie grillar. (Tror att det kanske är första gången jag gör en efterrätt i Kokboksklubben? Jag är ingen direkt efterrättsperson). Igår gjorde jag en plommonpaj i alla fall, Frangipane-tarte. Frangipane vet jag numera att det är en sorts mandelkräm (fantastiskt god f ö). Den här pajen var lite krånglig att göra, såtillvida att det var många moment inblandade och rätt mycket vilotid, så det tog lång tid att göra den (även om mycket av tiden var just att den skulle vila, degen skulle t ex vila i 2 x 1 timme, mandelkrämen i 30 minuter och den färdiga pajen i 40 minuter). Degen var ganska enkel, jag rörde ihop den i matberedare, även om jag misstänker att man egentligen inte skulle göra det. Det tyckte jag funkade fint. Även om instruktionen löd: "överarbeta inte degen, då blir den elastisk och tuggig istället för flagig och kort, som den ska vara". Det där säger mig ingenting, så jag vet inte om min smördeg blev som den skulle, men den smakade bra åtminstone, och det är ju gott nog.

Frangipanen var väl i sig inte heller särskilt svår att göra, men det ingick 250 g mandel som skulle skållas. Det stod inget om att den skulle skalas också, men jag ville inte chansa på det utan skalade dem, och 250 g mandlar, det är en del att skala. Mycket tråkig uppgift tycker jag, den kan man leja ut på någon annan om man har möjligheten. I receptet stod det att man kunde ha i aprikoser, fikon, konserverad frukt eller "vad som än är i säsong". Jag tog plommon, och det var verkligen jättegott.



Rekommendationen var att servera med mascarpone eller crème fraiche, mascarpone har de inte i vår lilla coop-butik, så det fick bli crème fraiche, vilket var en riktig fullträff. Vi provade också vaniljsås till, men det var faktiskt mycket godare med crème fraiche.

Jag hittar inte just det här receptet någonstans på nätet, men googla på "frangipane tarte" så hittar ni många liknande recept om ni vill testa. Gör det!

/Karin

Kryddstarka fläskkotletter och mexikansk majssallad

Det är ju verkligen som Erika säger, inte så att vi har fått värsta grillsommaren i år. Några få dagar och kvällar känns det ändå som att det har gått att vara ute, och då har vi kastat oss ut och tänt grillen och sen ätit utomhus, hur kyligt det än har blivit på kvällskvisten. Nåja. Precis en sån där kväll testade jag två nya recept från Jamie grillar: kryddstarka fläskkotletter och mexikansk majssallad.

Fläskkotletterna skulle marineras i lagerblad, vitlök, kryddpeppar, färsk timjan, olivolja, mörk rom och stark sås av karibisk typ (sic!). Det där var ju det första problemet. Stark sås av karibisk typ, vad är det liksom? Jag anar att det här speglar matkulturskillnader mellan Sverige och England, för det känns inte som att man kan gå in i en mataffär här och bara leta upp en "stark sås av karibisk typ", men kanske vet många i England vad det är bara sådär. Själv googlade jag lite men blev inte klokare för det. Jag hade en känsla av att det skulle vara något som var både starkt och sött, men jag hade inte något bra att ersätta det med heller. Till slut tog jag lite ketchup i brist på annat. Det andra problemet var att det visade det sig att det var flera andra ingredienser jag saknade också, t ex lagerblad (hallå, det har jag ju alltid hemma annars, hur gick det till?) och timjan, både färsk och torkad, så till slut blev det olja, vitlök, rom, kryddpeppar, ketchup och oregano i såsen.  Hm, inte riktigt rätt alltså. Men, det blev helt ok smak, jag tror att det var spriten som gjorde susen. :) Och kanske det faktum att det var en finfin gårdsgris från Söderhallarna som vi grillade.


Salladen däremot blev ju hur lyckad som helst! Jag gillar inte burkmajs och frusen majs, men majskolvar är ju himla gott och här var det alltså en sallad på majskolvar (där man kokade majsen* och sen skar av kornen från kolven), salladslök, grön och röd paprika, grön chili, koriander, mynta, olivolja och pressad lime. Den här salladen kan jag verkligen rekommendera, så himla gott. Enda nackdelen är väl att den lite grann ser ut som Felix frysta blandning av majs, och röd och grön paprika, så man känner att man måste förklara för alla som äter den att det faktiskt inte är den.



/Karin

* Det stod att man skulle koka majsen i 4-5 minuter, men jag har en gång hört av en kompis att den optimala koktiden för en majskolv är 8 minuter och det håller jag fast vid, för det funkar varje gång.

Makalös masalarub till fisk

På pappret kändes det här som ett säkert kort: en skön kryddblandning för att smaksätta fisk. Och bara kryddor jag gillar: spiskummin, koriander, kardemummakapslar, chili, garam masala, senapsfrön och curryblad (valfritt). Plus att det kändes lite kul att kunna använda lite mer av kryddorna jag köpte på kryddmarknaden i Istanbul: hela kardemummakapslar och korianderfrön. Jag hade inga svarta senapsfrön och inga curryblad, så de struntade jag i. Annars var det rätt lätt att göra, rosta spiskummin och koriander, krossa kardemummakapslar och stöt till ett fint pulver tillsammans med de rostade kryddorna och tillsätt sen resten. Gnid in fisken före grillning. Vi använde den på lax som vi grillade och serverade tillsammans med ris och raita.



Men åh, det blev inte alls särskilt gott. Svårt att säga vad det berodde på, dels tyckte jag nog att kardemummasmaken blev alltför dominant. Jag har också mina misstankar om att koriandern inte var av så himla bra kvalitet. Och så saknade jag ju vissa ingredienser. Men jag tror inte jag kommer att ge det en chans till och se om det blir bättre, känns inte värt det.

/Karin

torsdag 28 juni 2012

Mexikanska majskolvar

Alltså den här himla skitsommaren dödar en ju. Dödar alla möjligheter till att grilla i alla fall. Det här skulle bli grillsommaren Alban tack vare Jamies kokbok men ... nja. Jahopp. Ungefär så skulle jag sammanfatta juni.

Igår till exempel. Vi skulle grilla men det slutade som vanligt med att stekpannorna åkte fram. Och det funkar oftast minst lika bra. Men ska jag vara helt ärligt tror jag att de här Mexikanska majskolvarna skulle ha fått en extra skjuts av att ha få legat på grillen.

Nu blev dom asagoda i alla fall. Och dom är urenkla att göra. Man bara grillar (eller, ja, steker) majskolvarna, smetar in dom med smör, strör över lite finhackad röd chili och riven pecorino. Sen serverar man dom med limeklyftor och ay caramba! vilket festligt tillbehör!

Ännu en Jamie-triumf alltså.

/Erika

onsdag 13 juni 2012

Avokado-, mango- och majssallad


Det är ju onekligen rätt roligt det här att vi i klubben går igång på samma recept hela tiden. Frågan jag kontemplerar över är om det är vi tre som har väldigt lika taste-buds eller om det helt enkelt är så att i det i kokböcker finns "hittar". Ja, jag jämför med en skiva här. Men det är väl inte en omöjlig tanke?

Okej. Slut med vardagsfilosoferandet här. Den andra rätten vi lagade hemma i våningen i Vasastan var Jamies avocado-, mango- och majssallad. Och den var ljuvlig även den. Majsen ska egentligen grillas till den här rätten men eftersom vädret varit som det varit stekte Ulf majskolvarna innan de slaktades till salladen. Det funkade så klart utmärkt även det. Tyvärr fick vi inte tag på färsk mango utan använde fryst men det skulle jag faktiskt inte rekommendera. Det blev inte så fräscht helt enkelt.

Annars är det här en sallad med fina smaker. Härlig syra från lime och en friskhet från färsk vårlök. Ett mycket tacksamt tillbehör helt enkelt. Min man valde att steka en bit kyckling till som han gjorde en örtrub till. Inspirationen till den kom också från Jamie Grillar: ett recept på kycklingvingar som han modifierade lite: timjan, vitlök, citronskal och citronsaft samt chiliflakes (vi hade inte flädersaft som också ingick i originalrecepet).


Allrigt. Det tar inte slut där. När min mamma var här i helgen och lagade middag åt kuvösen (mig) och kuvösskötaren (min man) valde hon ut precis samma recept från Jamies kokbok. Anar jag en storsäljande singel här? Jojo, jag säger ju det: Recept-hittar!

Den här gången grillades majskolvarna och om det blev bättre än de stekta vet jag inte. Men det blev snyggare. Mamma använde dessutom färsk mango och oooh yes vad det blev bra! Jag älskar nog mango tror jag. Den färska vårlöken var slut på affären så vi fick använda schalottenlök istället och det funkade utmärkt det med.

Salladen serverade hon tillsammans med grillat kött och quorn, en pico de gallo (som min lillasyster gjorde efter eget huvud) och klyftpotatis. Allt var så gott att vi dog lite. Och den här salladen = så väldigt väldigt god!

tisdag 12 juni 2012

Grillad fänkål

Idag har jag gjort ännu ett tillbehör från Jamie grillar: grillad fänkål. Fänkål är en lite knepig råvara tycker jag, men om man tillagar den rätt och/eller hittar fina kombinationer är det en av mina favoritgrönsaker. I det här receptet koker man först fänkålen i fem minuter för att sen grilla den och jag kommer definitivt att fortsätta med att förkoka den, för det resultatet blev mycket bättre än att t ex tillaga den länge i ugn. En smak som som passar väldigt bra med fänkål är citron, och här serverar man fänkålen med en vinägrett på chili, vitlök, olivolja, citronskal och -saft, plus färskriven parmesan, så det var goda förutsättningar.


Och åh så gott det blev! Jag åt det till varmrökt lax, rött ris och citronaioli, möjligen inte en perfekt matchning, men det funkade åtminstone. Det här är ytterligare ett tillbehör som jag kommer att göra fler gånger, tummen upp helt klart. Jag grillade fänkålen i ugnen (återigen p g a vädret) och jag kan tänka mig att det blir ännu godare om man grillar det över kol. Och tyvärr läste jag lite slarvigt och jag missade att ta bort vipporna innan jag kokade fänkålen, nästa gången när jag har sparat dem och kan garnera med dem blir det lite snyggare. :)

/Karin

Asiatisk vattenmelonsallad

Av någon anledning har det här inlägget blivit liggande som utkast ett bra tag. Sedan jag skrev nedanstående har Erika även skrivit ett inlägg om det i den här bloggen, det kan man läsa här

Jag blev inspirerad av Erika och kopierade hela hennes middag igår: asiatisk vattenmelonsallad från Jamie grillar, serverad med fläskkarré (som jag snabbmarinerade i soja, olja och ingefära och sen stekte, kändes inte som grillväder igår). Som vi har konstaterat flera gånger tidigare har vi nog rätt lika smak, för jag blev också väldigt förtjust i smaken på den här salladen. Den innehåller inte så himla många ingredienser egentligen, men smakerna passar så fint ihop. Gillar verkligen kombinationen av den friska vattenmelonen och den lite skarpare rädisan. Förutom dessa ingår: soja, sesamolja, vitlök, ingefära, pressad lime, sesamfrön och färsk mynta. Om du är intresserad av det exakta receptet hittar du det hos Erika.


Jag gjorde några mindre justeringar av receptet: minskade på mängden sesamolja eftersom jag tycker den smaken lätt blir för dominerande och ersatte med rapsolja, samt ersatte de rostade sesamfröna med min älskade furikakeblandning. F ö en genialisk produkt som jag använder flitigt.

/Karin

måndag 11 juni 2012

Asiatisk vattenmelonsallad

Till att börja med: jag ber verkligen om ursäkt för uruselt bloggande. Men ni förstår jag är en kuvös nu. Jag väntar tvillingar och orkar nada och ingenting. På riktigt så ligger jag bara. Rakt upp och ner. Det är min man som lagar all mat och fixar med allt annat.

När det gäller Kokboksklubben så gör det ju inte något alls vem som lagar rätterna - eller hur? Däremot spelar det ju roll om man rapportera om dom eller inte. Och jag ska försöka lägga upp några inlägg för vi har faktiskt lagat ganska många recept ur sommarens kokbok Jamie Grillar.

För. Där den förra kokboken Grönt bla bla bla osv INTE var köp-värdig är den här kokboken en must have skulle jag säga. SÅ fin. Alltså så sjuuukt fin. Varenda bild i kokboken skickar ner en i den djupaste sjö av snålvatten och drägel.

Det första receptet vi gjorde hemma hos mig var en asiatisk vattenmelonsallad. Vi åt den till stekt karré men jag kan tänka mig att den passar till grillat, till lax, till quorn, till kyckling ... till tamejtusan allt.

Den läskade salladen får sälta från soja och syra från lime. Den asiatiska touchen kommer från sesamolja och -frön samt ett piggt sting från färsk riven ingefära.

Det här receptet är en keeper och ett välkommet komplement till de klassiska grilltillbehören. För mig/oss kommer det här garanterat bli en sommarklassiker. Mums!

Vill du testa att göra receptet kan du hitta receptet i min andra blogg där jag fulskrivit in det hehe.

/Erika

söndag 3 juni 2012

Jamie grillar - kladdiga revben och avokado-, mango-, och majssallad

Som huvudrätt på vår kväll dedikerad till Jamie Grillar beslöt vi oss för att bjuda på Jamies "Superkladdiga Revbensspjäll" med en avokado-, mango- och majssallad (som påminner väldigt mycket om ett Leila-receot).

Revben är en rätt som jag lagat flera gånger, och då har faktiskt Leilas recept (fast med lite extra tabasco) varit det som funkat allra bäst. Det receptet rekommenderar jag verkligen.

Jamies revben skulle inte kokas i förväg utan istället ligga i ugnen i 90 minuter för att sedan grillas.
I marinaden/glazen är det ketchup, äppelcidervinäger, farinsocker, paprikapulver och en krydda som omnämns som "fem kryddor"
Jag hade iallafall inte denna krydda hemma, men googlade och kom fram till att den innehöll ingefära, kanel, fänkål, kryddnejlika och sichuanpeppar. Alla dessa hade jag hemma så jag blandade lite.
Dock tyckte jag att paprikasmaken tog alldeles överhanden. Den blev alldeles för övermäktig, och jag kommer inte laga detta receptet igen. Tyvärr.

Dock var det väldigt gott att ha lime att pressa på sidan, och ett mindre berg av koriander, som egentligen skulle vara spritt ovanpå, på sidan för den som ville ha. (en av våra gäster klarar inte av koriandersmaken).

Till revbenen serverade vi en sallad på avokado, majs och mango som påminner väldigt mycket om detta receptet.

Väldigt god sallad som verkligen passar bra som variation i sommar till all grillad mat.

Smaklig spis!




Jamie grillar - Miss Harris citronmousse

Ja vi gick ju som sagt all in på Jamie grillar här en kväll i maj. Rätt val kan jag säga :)

Vi avslutade kvällen med en citronmousse som var väldigt god. Lagom citronig, gräddig och söt.
Men liite för mäktig. Jag hade helt enkelt gjort för stora portioner.
Receptet var för 6 portioner och jag gjorde 6 glas, men det var för mäktigt.

Så - om du testar Jamies citronmousse, gör mindre sats.