Sidor

torsdag 31 oktober 2013

Chachouka part deux

För några veckor sedan gjorde jag den här ljuvliga paprikagrytan/röran. Så här skrev jag i min andra blogg om det hela:

När vi var på Kreta åkte vi upp i bergen till ett litet ställe som bara serverade mat enligt slow foodfilosofin. Det vill säga att maten tillagades långsamt och intogs långsamt. Till filosofin hör säkert också att maten är lokalt producerad osv. Det var den i alla fall där, och det var en helt igenom ljuvlig måltid. I Grön mat Vegetariskt varje dag från River Cottage hittade jag ett recept som påminde mig om den där lunchen. Det är en nordafrikansk paprika- och tomatgryta som kokas länge. Först ska löken, bara löken, fräsa försiktigt i 10 minuter, sedan adderas paprika för ett stilla stekande på minst 20 minuter. Till sist tillsätter man tomater som ska puttra svagt i ytterligare 15 minuter. Och sen ska grytan in i ugnen i 10 minuter till!

Resultatet blir en nästan overkligt smakrik rätt som passar helt perfekt som helglunch. Eller frukost, som en vän tipsade om på Instagram. Som jag förstår det finns den här rätten i lite olika varianter både i Italien, Nordafrika och Israel (och säker på fler ställen). Den äts med bröd och under lång tid.

På en filosofisk not vill jag tillägga detta: Att koka något så här länge gör något med människan. Jag som är van vid att vilja att all mat ska gå snabbt snabbt SNABBT att laga kom tillbaka till något väldigt lustfyllt i denna enkla rätt. Med risk för att låta lika flummig som fjantig så kändes hela tillredningen ursprunglig på något vis.

Om ni vill testa att laga den här rätten så har jag fulskrivit in det här.

/Erika

tisdag 29 oktober 2013

Rostad tomatsås

Den rostade tomatsås som utgör grunden för den risotto jag gjorde är värd att nämnas i ett eget inlägg. Såsen gör man genom att köra ett par kilo tomater i ugnen på 180 graders värme i ungefär en timme. På dem strör man finhackad vitlök, några kvistar färsk timjan och mejram om man så önskar, ringlar över olivolja samt saltar och pepprar rejält. Efter en timme doftar köket som en dröm.

De lite ihopskrumpnade tomaterna pressar man sedan genom en sil för att få bort skal och kärnor. Kvar blir då en rätt uppjackad version av passerade tomater som enligt Hugh är en stöttepelare i hans kök på River Cottage. Han tipsar om att man kan låta såsen reducera lite efter att man gjort purén av tomaterna. Beroende på tomatsort blir smaken och konsistensen olika och jag tror, så här i efterhand, att jag borde ha gjort just det. Men slarvig som jag är hade jag inte läst det här tipset utan körde bara på. Resultatet blev fabulöst hur som helst men när jag tänker på att jag hade kunnat få den ännu mer smakintensiv så känner jag bara oh yes! Gärna det!

/Erika

Förlorat ägg på rostat bröd

Jag älskar pocherade ägg, men jag är inte direkt någon mästare på att tillaga dem. Så klart jag ville testa Hugh Fearnley Whittingstalls recept på Förlorat ägg på rostat bröd. På många sätt är det här troligen kokbokens enklaste recept, vi pratar om två ingredienser i princip, ägg och bröd. Men här är det tekniken som är det viktigaste. Mitt ägg blev kanske inte perfekt, men det var definitivt ett fall framåt. Det jag lärde mig var att ägget ska vara färskt och rumstempererat, att vattnet ska stormkoka innan man rör upp en virvel i det och att man ska stänga av värmen och sätta på locket så fort man hällt i ägget. Och som sagt, det funkade. Hyfsat i alla fall. Kolla bara. Ganska likt ändå. Och så gott! (Stek brödskivan i smör för bästa resultat).



/Karin

Pasta med kål, vitlök och chili #2

Precis som Erika har jag lagat pasta med kål, vitlök och chili. Fast för mig blev det kanske inte så likt hur det var tänkt, för jag hade varken grönkål eller savoykål, ingen gul lök och ingen parmesan. Ersatte med spetskål, rödlök och gruyère, och det kan jag meddela funkade finfint. 


I all sin enkelhet var det här en god söndagslunch, men det jag kanske uppskattade allra mest var hur lättlagad den var. 

/Karin


Chiligryta med pintobönor

Sen min entusiastiska start med Hugh Fearnley-Whittingstalls kokbok har jag haft svårt att komma vidare. Jag har en mental lista med recept jag vill testa, men det har liksom inte blivit av. Och det har alltså inte med kokboken att göra, det finns så många recept jag vill testa, utan beror på en massa andra faktorer. Allt från att min familj i ärlighetens namn nog inte är lika sugna på vegetariskt som jag, till brist på tid och energi och att jag alltid verkar sakna några mer avgörande ingredienser när tillfällena ändå uppenbarar sig. Men nu äntligen har det kanske lossnat lite grann. 

I lördags testade jag receptet på chiligryta med pintobönor som diskuterats här i bloggen. Jag lyckades aldrig få tag på pintobönor utan valde istället att använda blandade bönor, men i övrigt gjorde jag inga avsteg från receptet. 


Precis som i Chachouka-receptet handlar det även här om ganska få ingredienser (lök, zucchini, hela burktomater, bönor, paprika och diverse smaksättningar) som ska tillagas långsamt. Det är inte jättemycket jobb, men det är inget man svänger ihop på en kvart heller. Det som gör det här receptet till en fin smakupplevelse, vilket det verkligen är, tror jag mycket är alla de olika smakerna som ingår: grön chili, vitlök, spiskummin, cayennepeppar, kryddpeppar och färska kryddor (koriander, oregano och persilja) framför allt, men även en skvätt rött vin som känns mycket lyckad i sammanhanget. 

Till skillnad från hur jag brukar göra provsmakade jag inte den gröna chilin utan öste bara på med den mängd som stod i receptet (om än enligt den lägre angivelsen) och det blev rätt rejäl styrka i den, men jag tyckte mest att det var gott. Jag serverade den med citronguacamolen från samma kokbok och nachos, vilket funkade bra. Nästa gång (för det kommer absolut att bli en nästa gång med det här receptet) ska jag ha mer koriander till, och kanske hemgjorda tortillas istället? Eller rött ris. 

/Karin

måndag 28 oktober 2013

Men alltså mitt blomstrande språk

Jag sitter här och skrockar åt mig själv. Är det en liten enkelspårig florist som flyttat in i min hjärna och mina fingrar? I de senaste inläggen har jag nämligen blivit lite tjatig har jag upptäckt. Eller vad sägs om bla bla bla för att få smakerna att blomma ut ... bla bla bla som gör att smakerna blommar ut så föredömligt ... bla bla bla fina smaker som tillåts blomma ut helt. Det är tydligen utblommade smaker i den här kokboken. Om ni frågar mig. 

söndag 27 oktober 2013

Tomat- och mozzarellarisotto

Jamen ja. Ja ja ja. Jag älskar Grön mat: vegetariskt varje dag från River cottage. Jag gör det. Jag brukar ju generellt sett bli rätt förtjust i alla de kokböcker vi valt till den här klubben men jag vet inte ... det är som att jag har haft ett uppdämt behov av att laga vegetariskt? Det är i alla fall med en svindlande hastighet jag lagar rätter ur den här boken och hittills har jag inte blivit besviken en enda gång.

Generellt sätt skulle jag säga att smakerna är enkla och otroligt fina. Tillagningstiderna är ofta ganska långa (eller långa och långa allt är väl relativt) men det beror på att allt ska få ta den tid det tar för att få smakerna att blomma ut. För själva tillagningen är okomplicerad och med få moment.

Med det sagt så lagade jag den här un-der-bara tomat- och mozzarellarisotton. Första försöket fick dock avbrytas när jag insåg att jag inte hade förberett den rostade tomatsås som man får se som nyckelingrediens till hela rätten. Det är liksom den som är tomaten i receptnamnet. Men när jag hade gjort den där tomatsåsen så var även denna rätt enkel att laga.

Det här är basically en risotto som man smaksätter med en tomatsås (som är gjort på rostade tomater och vitlök) och sedan tärnar ner mozzarella i. Den serveras med massor av god olivolja, någon näve ruccola och nymald svartpeppar på toppen och gudars vad det vattnas i munnen på mig nu när jag bara skriver om den. För den blev precis så god som det låter (och ser ut). Åter igen är det fina, enkla men fullt utslagna smaker som möter gommen och jag dör på sån här mat just nu. Det är liksom okomplicerad mat i sin rakaste och mest välsmakande form. Och jag älskar det.

/Erika

Wrap med refried beans

Den här veckan testade jag att laga refried beans. Det är en enkel bönröra med en lök-, vitlök- och chilibas som man sauterar under lång tid innan en burk med bönor adderas. Dessa mosar man efter att de har blivit varma. Som smaksättare kryddar man med cayennepeppar och rökt paprikapulver. Sedan serverar man bönröran till nachos, tortillas eller pitabröd med de tacotillbehör man själv gillar.

Och alltså. Alltså! Så fruktansvärt gott. Det här var så gott att jag till och med har lagat den två gånger på en vecka! Min syster var här i går och vi kom fram till att vi nu, i och med detta recept, har hittat en värdig medspelare till hennes GRYMMA pico de gallo och guacamole.

Grejen med bönröran, som är vansinnigt enkel att göra, är det här rökta paprikapulvret. Utan det skulle jag säga att det är en helt okej röra. Men den rökiga, mulliga, smaken som pulvret adderar är helt beroendeframkallande. För mig, ska jag kanske tillägga. Sen är det också av stor vikt att man saltar som tusan. Vid det första tillfället blev jag rädd att jag hade översaltat men i och med att tillbehören är ganska saltkrävande (som gräddfil och avocado) så visade det sig att mitt ymniga saltande inte var några som helst problem.

Jag har dessutom testat att äta den här röran med både nachochips och i pitabröd och oh em ge vad gott det var att äta sånt här i bröd. Kanske kan det vara värsta hiten att göra det med den vanliga svenne-tacofärsen också? Värt att testa i alla fall.

/Erika




tisdag 22 oktober 2013

Pasta med kål, vitlök och chili

Jag har faktiskt hunnit lagat ännu en pasta ur Hughs kokbok. Den här enkla rätten påminner i sin bas om en klassisk musselpasta där man sauterar lök, vitlök och chili i rikligt med olivolja, men istället för att addera ett nät med vongole skjutsar man i några stånd grönkål mot slutet. Just grönkål är något som jag har varit sugen på att testa att laga länge. Trenden i USA med kale (som det heter där) har inte undgått mig. Där används superkålen i smoothies, sallader och allt man kan tänka sig till skillnad från i Sverige där grönkålen oftast bara dyker upp som en stuvad historia på somliga julbord.

Precis som i de andra rätterna jag lagat ur kokboken är ingredienslistan ovanligt kort. Det är liksom inget mer än lök, vitlök, chili och grönkål. Löken ska också som i tidigare recept tillagas långsamt och under lång tid. Jag antar att det är den relativt låga temperaturen och de här tio minuterna som den ska steka som gör att smakerna blommar ut så föredömligt. För smakerna är mild och söt lök, ett litet sting av chilin och så sältan som finns i pastan och kålen. Kålen tillagas nämligen genom att den åker ner i pastavattnet när det återstår tre minuter av koktiden.

Även det här var en mycket god pasta. Den var enkel att tillaga, hade långsam tillagningstid vilket gjorde att alla smakerna kom till sin rätt. Och den trendiga kalen då? *I loved it!* Nej, ska jag vara helt ärlig så smakade den inte så himlarns mycket. Vilket passade den här rätten väldigt bra i och för sig. Men jag känner mig inte på något vis klar med den här grönkålen. Jag vill testa mer! Är det någon som har något recept på grönkål som ni kan dela med er av?

/Erika

Pasta med fänkål, rucola och citron

För några veckor sedan blev vi i Kokboksklubben intervjuade av en reporter från P1-programmet Meny. Hon hade läst vår blogg och tyckte om hela idén med att ha en bokklubb där man läste kokböcker istället för vanliga böcker. Precis som vi då alltså. Upplägget för intervjun var att hon (reportern) kom hem till mig, var med när jag förberedde en lunch och alltså lagade en rätt ur vår nuvarande kokbok och sedan satt med när vi i klubben sågs för en avstämning. Jag ber om att få återkomma till själva intervjun för det finns några bilder från tillfället som jag vill dela med mig av.

Till lunch denna dag valde jag att laga en pasta ur Grön mat ... där man steker fänkål och en tunt skivad vitlöksklyfta långsamt och under lång tid som man sedan rundar av med creme fraiche och smaksätter med rivet citronskal. Och i all sin enkelhet var det en fantastisk rätt. Enkla, fina smaker som tillåts blomma ut helt. Ruccolan som man adderar i slutet och låter slakna tillförde kanske inte så väldigt mycket förutom ett trevligt grönt inslag och det ska man inte heller underskatta. Kan hända hade jag saltat pastan en aning för lite? Det är lätt hänt att man glömmer något under sådana här ovanliga omständigheter: jag har väl aldrig förr lagat mat med en radiomikrofon vid grytan.

Jag gillade den här pastan så mycket att jag faktiskt redan lagat den en gång till. Det är ett mycket gott betyg.

/Erika

torsdag 17 oktober 2013

Palsternacks- och ingefärssoppa

Som första recept från Grön Mat valde vi att laga en soppa som såg så spännande ut. En soppa med palsternacka, ingefära och massor av kryddor i.
Det var kardemumma, cayenne, färsk ingefära, spiskummin... yum yum yum. Allt sånt jag gillar. Med måtta...
Soppan ska serveras med en yoghurt eller lite ringlad vispgrädde, och det behöver den. Jisses vad spicy! Eller inte stark sådär att man där, bara väldigt mycket stickig ingefärssmak - vet ni vad jag menar? och jag som älskar ingefära.

Förutom det var receptet bra - enkelt och lätt att följa. Lite väl lång ingredienslista kanske man kan tycka, men gott. Men glöm för all del inte den där mildrande yoghurten!

Jag gillar verkligen upplägget på Hugh Fearnley-Whittingstalls bok. Och jag gillar verkligen honom, och har följt River Cottage i många år.
Som en första observation kan jag dock tycka att det är lite väl många recept. Dom drunknar liksom i varandra. Det känns som att det borde finnas många bra guldkorn där i, som försvinner i mängden. Och då är det ju så bra att ha en Kokboksklubb som man kan inspireras av!

Nästa recept att testa blir nog chiligryta med pintobönor - om jag kan lista ut vad pintobönor är...



tisdag 8 oktober 2013

Vår nya kokbok! Grön mat: vegetariskt varje dag från River Cottage

Vi har alltså redan hunnit sätta tänderna i vår nya kokbok! Valet föll denna gång på Grön mat : vegetariskt varje dag från River Cottage. Det känns som en lovande start där jag redan har hunnit laga tre recept. Jag vet inte riktigt vad som hände? Men uppenbarligen var suget efter att laga vegetariskt mycket stort hos mig.

Hemma hos oss äter vi rätt ofta vegetariskt. Det beror på att min syster är strikt vegetarian och att min bror med familj är såna där fisk-veggisar (dom äter alltså inte rött eller vitt kött). För några år sedan var även min man vegetarian, och jag hobbyveggo (eftersom jag inte kunde släppa helt taget om kött så som kallskuret). Jag har dessutom gett ut en vegetarisk kokbok! Vi har en arsenal med favoritrecept men är också i stort behov av ny inspiration. Att vi dessutom befunnit oss i en seriös köttfixering de senaste två åren (säkerligen influerad av senaste årens gi, lchf, stenåldersdieter som varit så allena rådande i trendväg) bidrar till längtan efter något annat. Efter grönsaker.

Grön mat är, vid en första anblick, en tjock bok med ma-ha-hassor av recept. Nästan för många? Efter en noggrannare genombläddring och invikningar av sidor med lockande recept blev boken desto rimligare. Nu ser jag verkligen fram mot att laga mer ur Hugh Fearnley-Whittingstalls inspirerande kokbok.

/Erika
 

måndag 7 oktober 2013

Chachouka

Jag har lagat mitt första recept från vår nya kokbok Grön mat: vegetariskt varje dag från River cottage av Hugh Fearnley-Whittingstall. (Inom parentes tycker jag det är så roligt att vi har hittat en ny vegetarisk kokbok efter vårt misslyckade försök med Grönt förra året, jag vill gärna bli bättre på att laga mat utan kött). Det jag började med var Chachouka, en nordafrikansk gryta med ägg som bakas ovanpå i ugnen.

Rätten tar en stund att laga, men är inte speciellt krånglig. Ingredienserna är också rätt enkla: lök, vitlök, paprika, hela tomater på burk, ägg och kryddor. Just kring kryddorna tog jag några genvägar eftersom jag varken hade saffranspistiller, hela spiskumminfrön eller rökt paprikapulver hemma. Jag ersatte det med saffran på påse, malen spiskummin och paprikapulver/gulaschblandning från Ungern och smakerna blev väldigt fina även med dessa ersättningar.

Det viktiga här är nog att låta tillagningen ta den tid som anges i receptet och inte ha för bråttom. Här gällde det att låta grönsaker och kryddor steka långsamt på ganska svag värme och sen avslutningsvis göra "gropar" i grytan, knäcka ner äggen där i och låta den bli färdig i ugnen. Det här sista momentet hade jag tyvärr lite problem med. Min gryta blev rätt lös så några riktiga gropar fick jag inte riktigt till. Så nåt vidare snyggt blev det ju inte. Och enligt receptet skulle äggvitan stelna men äggulan fortfarande vara lös men det lyckades jag inte med. Först var äggvitan för lös även den och sen helt plötsligt var äggulan genombakad. Trots det blev det en väldigt god helglunch som jag kommer att laga igen (om inget annat så för att få till ägget bättre...).


Jag är som sagt inte så van vid att laga vegetariskt och känner mig väl inte helt säker på att bli mätt utan köttet. I det här fallet var receptet för 4 personer och jag lagade den mängden (förutom när det gäller äggen då jag nöjde mig med ett var) fastän vi bara var två och i princip allt gick åt. Inte så konstigt kanske när man betänker att det egentligen bara rörde sig om en lök, två paprikor och en burk med hela plommontomater + två ägg.

/Karin

Betyg: Smaker i mitt hjärta

Förra veckan träffades vi för att utvärdera Smaker i mitt hjärta. Vi har konstaterat att vi alla just nu är inne i ungefär samma fas (den med små barn) och har därför kommit fram till att det blir mer fokus på utvärderingen om vi ses på lokal. Och eftersom vi lagat koreanskt valde vi en restaurang med asiatisk anstrykning.

På det stora hela var vi alla tre positiva till boken, och vi har hittat många nya favoriter i den. Vi har dock några betänkligheter också som vi kommer att gå in på närmare, utan dem tror jag att boken hade fått riktigt höga betyg av oss, för de delar som vi gillade, gillade vi VERKLIGEN.

Erika lagade 8 recept, Elisabeth lagade 5, Karin lagade 6 (plus 3 sidorätter/namul). 




PLUS
  • Vi tyckte oss märka redan i Sveriges mästerkock att Jennie Walldén har ett riktigt fint sinne för smaker och den känslan blev inte mindre av den här boken. Det märks kanske lite extra tydligt i cross-over-kapitlen i kokboken, t ex i Special ribs- eller bulgogitacosreceptet. De här recepten är otroligt inspirerande, riktigt lyckad cross-over är ju inte helt vanligt. 
  • Boken innehöll många recept som vi blev riktigt förtjusta i. Både Elisabeth och Erika har t o m hunnit med att laga något/några recept flera gånger, vilket ju verkligen måste sägas vara ett bra tecken.
  • Det koreanska köket i sig är en anledning att tycka om boken. Inte lika spritt i Sverige som det thailändska, men så otroligt gott.  
  • Bokens inledande kapitel där Jennie Walldén på ett personligt sätt berättar om sitt förhållande till de olika matkulturerna tillför verkligen ett element till boken. Och hennes egna livshistoria som också finns med där gjorde att personen Jennie flyttade in i våra hjärtan.
  • Boken innehåller en del lättlagade rätter som t ex fläskkarré med kimchismör, som trots liten insats i köket ändå smakar fantastiskt. Sånt gillar vi.  
  • Det här är mat som många kan tycka om. Många av recepten blev favoriter för alla familjemedlemmar (t o m svärmor som kan vara lite kinkig). 

MINUS
  • Vår största invändning mot boken handlar om den rätt spretiga sammansättningen av olika kök. Vi tycker att kapitlen med koreansk mat och cross-overmat är bokens starkaste och kopplingen till italiensk och svensk mat känns svag. Vi förstår ju bakgrunden till det här urvalet, men tror att boken hade vunnit mycket på en renodling kring just det koreanska och det asiatiska. Här kan vi tycka att bokens redaktör kunde ha kommit in och styrt upp det hela lite mer. 
  • Vissa recept är rätt krångliga. Som detta med blotta mängden ingredienser i vissa recept, som kan verka rätt avskräckande. För att bara nämna ett: till de koreanska burgarna går det åt 33 ingredienser. Eller bibimbap som i princip kräver att man är ledig för att man ska hinna med att göra alla moment. (Fast det är så värt det om man väl tar sig tiden). 
  • Varje kapitel avslutas med en efterrätt, totalt är det alltså fem efterrätter med i boken. Vi tycker det är en halvmesyr som vi lika gärna kunde varit utan. 
  • Det är väldigt roligt att det var ett recept på egen kimchi i boken, men här hade det behövts lite mer instruktioner, det här är ju inte en rätt som ingår i vardagsrepertoaren direkt. Vad gör man om det inte börjar bubbla av jäsningen som det står? Och hur länge håller den i kylen? Och det här att låta skaldjur stå framme i rumstemperatur i några dagar för att sedan ätas? Förklaringar saknas.

BÄSTA RECEPT: 
Erika: Special ribs och Chapchae är två rätter som jag lagat två gånger och kommer att laga många gånger till. ÄLSKAR special ribsen!
Elisabeth: Special ribs har jag lagat om och om igen!
Karin: bulgogitacosen var min absoluta favorit, även om de hade stor konkurrens av bibimbapen

SÄMSTA RECEPT: 
Erika: Kimchin. Så mycket jobb för så lite smak. Jag gjorde den till och med två gånger eftersom jag inte tyckte att den betedde sig så som Jennie beskrev den i boken. Båda gångerna fick jag dock samma resultat. Ett ytterst mediokert sådant. Pilgrimsmusslor med sparris och salladslök var inte heller någon höjdare.
Elisabeth: Det jag lagade var faktiskt väldigt gott, jag lyckades väl välja ut pärlorna :)
Karin: jag tyckte burgaren var lite menlös, men egentligen vill jag inte kalla receptet för dåligt (dessutom tror jag att den led lite av att jag hade köpt färdig kimchi)

BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst): 
Erika gav betyget 4
Elisbeth gav betyget 3
Karin gav betyget 3 (fast kapitlen med koreansk mat och Öst möter väst - på land får lätt 5)

/Karin