Medan Elisabeth bakar så det glöder i ugnen borta i Hökis går starten för mitt bakande betydligt trögare här på Kungsholmen. Till allra största del beror det på att jag inte alls har någon nämnvärd söttand att tala om samt att jag har ett mycket stukat bakningssjälvförtroende. Jag är nämligen helt urvärdo på att baka.
Men okej. Det här är en smarrig bok. Det är det. Mitt första intryck var att Oh Emm Gheee vad mycket gott det finns att testa i Roy Fares bok.
Men sen var det något helt annat än bakverken som började pocka på uppmärksamhet.
Jag har undrar vad tanken har varit med alla dessa bilder på en topless Roy? Bilderna osar något helt annat än bakning och ätning skulle jag säga.
Det är sängkammarblickar ...
Och svällande överarmsmuskler.
Och mitt inre gay self fnissar och blir kanske lite rödrosig av alla handbojor ...
och saker som sprutar ...
och vitt klegg runt munnen.
Men mitt snart medelålders jag blir faktiskt mest lite störd. Jag blir liksom till en
snusktant av att bläddra i den här kokboken. Och inte tror jag en sekund på att Roy Fares äter dom här sakerna han lagat till.
Och ja ja jaaaa! Jag fattar att man vill bygga varumärket Roy. Och jaaaa! jag fattar att det här är "en kul grej". Men jag störs av att jag förväntas vilja flämta och läskas av en tjugo-nåntings konditors kropp när jag läser en bakbok. Det vill jag inte. Inte alls faktiskt.
/Erika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar