Sidor

onsdag 30 april 2014

Cannelloni med kyckling och spenat

Det känns trevligt och bra att få avsluta den här kokboksgenomgången med ett recept som jag blev riktigt nöjd med. Det här är en canneloni som fylls med sorts lite torr stuvning skulle man kunna säga bestående av kyckling och spenat. Kycklingen skulle ha kommit från resterna av en söndagsmiddag men eftersom jag inte hade några sådana valde jag att köpa en halv grillad kyckling och pilla istället. Det funkade utmärkt det med. I övrigt höll jag mig rätt fri till receptet och lät mig mer inspireras snarare än att följa slaviskt, och då blev det riktigt bra. Det blev bra på det där viset att den banne mig kvalar in på familjens rullande matschema. En vardagsklassiker med andra ord. En vardag där man har tid att laga mat cirka en timme vill säga? Men JAJA låt mig bara fortsätta att fantisera om ett sånt liv tack!

söndag 27 april 2014

En till portugisisk fiskgryta i ugn

Det här var ett sånt där typexempel på en rätt jag aldrig hade lagt märke till om inte Erika hade testat receptet. Jag kunde överhuvudtaget inte påminna mig om att jag sett det i boken. Men när jag väl provade det blev jag positivt överraskad. Var för sig handlar det om högst ordinära ingredienser, men tillsammans blir det en rätt med fina, om än inte så högljudda, smaker.



Förutom några inledande moment, sköter den här sig själv i ugnen till största delen, precis som frittatan, alltid ett plus. Enda svårigheten med rätten var väl att den innehåller färska lagerblad, något man inte ser i varje kvartersbutik direkt, men just då råkade jag faktiskt ha en knippa hemma (p g a fått från Årstiderna), om det sen tillförde så värst mycket att de var färska vet jag inte.

/Karin

Sötpotatis- och spenatfrittata

Den här frittatan påminner på något sätt rätt mycket om Ugnsomelett med pumpa från Fransk bistro. Innan man gör själva frittatan ska sötpotatisen ugnsstekas i 50 minuter, men i övrigt är det en enkel och helt ok lunchrätt, som dessutom sköter sig själv i ugnen stora delar av tiden. Och det gillar man ju. Men så värst mycket mer finns det inte att säga om den.

/Karin

tisdag 8 april 2014

Revbensspjäll med grillsås

Det går lite trögt med den här kokboken för mig. Det beror inte på att det inte finns lockande recept, för det finns det, men det är så många som inte är praktiskt genomförbara. Inte för mig och min familj i alla fall. De flesta recept baseras nämligen på rester (vilket är hela kokbokens utmärkta premiss, utmärkt i teorin vill jag tillägga) och dessa ska komma från en stor söndagsmiddag som man alltså måste börja med. I boken finns också "övriga recept" och det är från dessa jag har lagat. Bra språk här Strand-Berglund men jaja.

För några veckor sedan gjorde jag revbensspjäll på Jamies vis. Mest på grund av att de såg så rackarns smarriga ut på bilden i boken men också på att en tidigare kokbok här i klubben fått mig att bli helt såld på hemmagjorda spjäll. Så hur var dessa då? Nja, de var väl okej. De borde ha blivit bra med tanke på att man gör en glace där man mixar ananas med chili och timjan och en massa andra smarriga saker som vitvinsvinäger, worcestershiresås och ketchup. Så här: Det var inget direkt fel på de här spjällen men de var heller inte så goda att jag vill göra dom igen. Och denna uppfattning ramar in känslan jag har av denna kokbok just nu.