Sidor

lördag 30 november 2013

Geneva Cookies

Nu var det dags att testa ett nytt recept från United States of Cakes - Geneva Cookies.
Spröda ganska smöriga kakor som täcks med mörk choklad. På bilden i boken har dom använt pistagenötter, hasselnötter och mandel. Sen lämnas förslag på massor av andra saker som kan användas såsom M&Ms och polkagrisar.
Jag älskar pistage- så det var ett självklart val. Sen hade vi några polkakäppar som jag mortlade och som blev ett fint polkapuder.
Smarr!
Enkla, ser avancerade ut och goda!
Dock flöt dom ut ganska mycket i ugnen så mina blev inte direkt snygga, menmen.
Denna gången använde jag rumsvarmt smör som det står i receptet. Vet inte vilken skillnad det gjorde, men lite enklare att bearbeta degen då.

torsdag 28 november 2013

Kokboksklubben i radio

För några veckor sedan blev vi i Kokboksklubben intervjuade av en reporter från radioprogrammet Meny i P1.

Idag sändes programmet, och nervöst har vi lyssnat igenom.  Personligen måste jag säga att det kändes väldigt konstigt att höra sin egen röst i ett program som man själv lyssnat på i många år.

Här är länk till programmet för er som vill lyssna!

/Elisabeth




onsdag 27 november 2013

Julextra i Kokboksklubben: December

Vi har bestämt att vi ska köra med en bonusbok fram till jul i år. Vi gjorde det för två år sedan (med Allt om mat Julkokboken) och nu är det helt enkelt dags igen. Vårt val bland årets julkokböcker föll på Jens Linders och Johanna Westmans bok December. Jag har inte hunnit laga något ur den ännu men att bara sitta och bläddra i den gör mig alldeles uppfylld av jul- och adventsvarma känslor. Med risk för att överdriva, som skulle vara så typiskt mig, så skulle jag säga att det är precis så här som jag vill att en julkokbok ska vara. Om det kommer att bli så mycket lagat ur den spelar liksom mindre roll. Den gör mig glad, sugen och – som sagt – helt varm och faktiskt lite julpirrig. Och det är fint det. Mycket fint.

/Erika

Chocolate Fudge

Igår kväll testade jag ett nytt recept från Roy Fares-boken. Chocolate Fudge.  
My oh my...
En hel påse mini-marshmallows, en burk kondenserad mjölk, 400 gr mörk choklad, valnötter... Ja ni hör ju. Kan ju inte bli annat än gott.
Ja detta receptet rekommenderas varmt!






måndag 25 november 2013

Snickerdoodle

Recept nummer två att testa från United States of Cakes var Snickerdoodle. Vilket fantastiskt namn!
Det är cookies eller mindre kakor som vi kallar det i Sverige.
Dom påminner lite om kolasnittar i smaken, men mina blev inte alls sega som det stod i receptet. Jag måste helt enkelt haft dom för länge i ugnen.

Något jag tänkt på är att Roy Fares många gånger påpekar att ingredienser ska vara rumsvarma innan dom används. Det gör ju att man måste planera lite i förväg och inte direkt komma på att man ska baka och sen köra (vilket jag ofta gör). Då flyger ju saker ut ur kylen och in i smeten.
Vet ni varför det är så viktigt vilken temperatur saker har? Snälla kommentera om du vet!
I matlagning handlar det ju om att saker lättare skär sig, men så är det väl inte i bakningen? Eller?

Ja - mina Snickerdoodle-kakor fick också följa med till jobbet och fredagsfikan. Vad goda dom var! En förvånande ingrediens var vitvinsvinäger. När dom var nybakade tyckte jag att man kunde känna att det var nån hint vinäger i smaken - något som inte kändes när de svalnat och lagts i en burk.
Men ändock goda! Prova ni också!




Apple Cardamom cake



Första receptet från Roy Fares bok United States of Cakes provat! Det blev varken cupcakes eller fudge, utan en äpple och kardemumma-kaka som såg lockande ut.
Jag var (som jag skrev sist) ansvarig för fredagsfikat på mitt jobb, så det var en bra kickstart :)

Hur var kakan? Saftig och god javisst! Men lite tråkig. Jag blev nog lite besviken. Den hade massor av ingredienser (250 gram smör!), skulle stå i ugnen i en timme och vägde typ ett ton. Kakan var väldigt saftig och har hållit sig så hela helgen (familjen har mumsat på resterna). 

Men som sagt - lite tråkig. Nästa bakverk jag provar får vara lite mer spännande - sen visst, jag hade nog inte valt den mest spännande kakan i boken, det är helt sant. Och sen måste jag nog skaffa lite mer spännande kakformar - den i boken är ju fantastisk! Julklappstips!






torsdag 21 november 2013

Ny kokbok: United States of cakes av Roy Fares

Så var det då äntligen dags för oss att testa en dessertbok! Hurra säger jag (gruppens utnämnda dessertdrottning). Ja jag älskar verkligen att baka, och att göra desserter. Jag är en såndär person som skulle kunna bara beställa förrätt och efterrätt på restaurang.

Vid första anblick av Roy Fares bok United States of Cakes slås man av att den är väldigt snygg! Väldigt fina bilder och bra layout på recept (något som vi i Kokboksklubben annars brukar störa oss väldigt mycket på). Jag har inte fått någon riktigt kläm på indelningen men han går igenom allt från mjuka kakor till söta frukostrecept (mums!).



Det ska bli spännande att se hur fina cupcakes och cakepops vi får ihop - vissa saker ser väldigt avancerade ut, men jag vill prova det mesta!
Ska man gå all in och börja med Peanut Butter Cupcakes? (WOW!)


Eller börja med nåt lättare som Fudge eller Rocky Road? (Troligen)



Rapport kommer inom kort! (jag är ansvarig för kontorets fredagsfika - så ett perfekt tillfälle att starta!)

onsdag 20 november 2013

Betyg Grön mat: vegetariskt varje dag från River cottage

Att det här har varit en kokbok i Erikas smak har nog inte undgått någon. Att det på samma sätt, fast rakt motsatt, varit en kokbok som inte passat Elisabeth och hennes familj är också rätt tydligt. Utvärderingen denna gång sker utan att vi har setts för att prata ihop oss. November är en sådan månad då det är svårt att få ihop allt och för att inte behöva skjuta på starten med nästa kokbok utvärderar vi Grön mat: vegetariskt varje dag från River Cottage här i bloggen.

Sammantaget kan man säga så här: om du gillar att laga vegetarisk mat och törstar efter inspiration så är det här en fantastisk kokbok. Helt fantastisk. Men är du kanske lite mer tveksam till hela vegoprylen och egentligen är mer av en köttfantast så kommer den här kokboken inte få det att lossna för dig den här gången heller.

En svårighet med den här kokboken kan också vara, som det har varit för Karin, att även om man själv vill äta vegetariskt så vill inte resten av familjen (framför allt kanske barnen) det. Det kan man så klart avhjälpa med att servera en bit kött, korv eller annat som tillbehör, men det känns ju samtidigt lite tråkigt att det ska behöva vara så om man nu har en ambition att äta mer vegetariskt. Men det här är alltså inte självklart en kokbok för småbarnsfamiljer där olika kräsna viljor samsas. Samtidigt, bör tilläggas så har Erikas ettåriga tvillingar faktiskt ätit en del av rätterna och verkat gilla dem.



ANTAL LAGADE RECEPT:
Erika lagade 11 recept, Elisabeth lagade 3, Karin lagade 6.


PLUS
  • Vi gillar att Hugh Fearnley-Whittingstall har en mission med den här kokboken, han "försöker faktiskt förändra era liv. Syftet är otvetydigt att övertala er att äta mer grönsaker". Härligt med en kock/kokboksförfattare som använder sin kunskap för att göra ett inlägg i debatten.  
  • Äntligen en vegetarisk kokbok full med lockande och spännande recept!
  • Bilderna, typografin och upplägget på sidorna lockar till matlagning. 
  • Oftast ganska få ingredienser per recept som dessutom inte är helt omöjliga att hitta.
  • Trevligt med långsam tillagning för en gångs skull. Många rätter ska småsjuda länge på spisen vilket gör att smaken hos grönsakerna bibehålls trots att de är helt genomkokta.
  • Och det är väl just de långa tillagningstiderna som gör att det blir så goda smaker? Dessa är fullt utblommade, som Erika skulle säga. 
  • Samtidigt bra att det finns en del recept som är väldigt snabblagade, för ibland är det väl det som måste till tyvärr. :)
  • Många recept kräver råvaror som inte alltid är i säsong, men på flera ställen finns förslag på ersättare som gör att rätten passar bättre på hösten eller vintern.

MINUS
  • Själva receptbeskrivningarnas löptexter är ibland lite ologiskt uppdelade och gör det svårt att följa momenten. Kanske beror det på översättningen?
  • Kokboken är kanske på gränsen till för tjock? Vi förstår att detta låter som ett lyxproblem men många goda recept riskerar att drunkna i det stora omfånget.
  • Vissa recept känns lite snålt tilltagna, man skulle behöva lite mer för att verkligen bli mätt. 


BÄSTA RECEPT: 
Erika: Wrap med refried beans lagade jag två gånger på en vecka så ja, den är solklar favorit. Vill du provlaga? Här finns receptet.
Elisabeth: Den gröna ärtsoppan med persilja var väldigt god, och ett nytt sätt att göra just en sån rätt för mig. Det kommer jag laga igen. Men kanske lite räkor eller lax till? ;)
Karin: Det känns ju lite futtigt, men samtidigt har det varit en sådan uppenbarelse för mig, så jag måste säga det pocherade ägget. Även ratatouillen var himla god.

SÄMSTA RECEPT: 
Erika: Hum. Nej, inget recept var så dåligt att jag skulle kalla det för ett "sämsta recept".
Elisabeth: Pintoböns-grytan. Nä. Inget för mig.
Karin: Blomkålsgrytan var rätt trist, jag skulle inte tipsa någon om det receptet.

BETYG (skala 1 - 5, där 5 är högst): 
Erika gav betyget 5 Elisabeth gav betyget 3 Karin gav betyget 4

/Erika

tisdag 19 november 2013

Torrostad ratatouille

Inspirerad av Erika provade jag också receptet på ratatouille. Jag valde att göra en variant av receptet, torrostad ratatouille, istället för det ursprungliga. Dels för att det är roligare att testa fler recept, men framför allt för att den var lite enklare att laga. :)

Och det här var verkligen superenkelt att göra. Dela grönsakerna, ringla över olivolja, salta och peppra, in i ugnen, klart! (Ja, de ska jag steka i minst en timme, men då behöver man ju inte göra annat än att vänta). Skillnaden mot ratatouillen som Erika gjorde var att här ugnsrostar man även tomaterna. Istället för att koka ihop en sås på burktomater låter man färska tomater steka i ugnen något kortare tid än övriga grönsaker. (Jag la till några krossade vitlöksklyftor till tomaterna också, utöver olivolja, salt och peppar). Ratatouillen blir så klart något mindre såsig på det här viset, men det uppskattade jag.



När grönsakerna får steka i ugnen så här länge kommer de verkligen till sin rätt, och det behövs inte mycket extra smaksättning. Här var det alltså i princip bara olivolja, salt och peppar utöver själva grönsakerna och det räckte mer än väl. En mycket god rätt helt enkelt. Eftersom jag inte riktigt vågar lita på att jag blir mätt på enbart grönsaker serverade jag färsk pasta som tillbehör, men jag tror det hade räckt bra med en bit gott surdegsbröd och ett glas vin till som Erika föreslog.

/Karin

Blomkåls- och kikärtsgryta

Som jag skrivit tidigare har jag haft lite svårt att få till provlagning av recepten i Grön mat: vegetariskt varje dag från River cottage. Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och testat några av de recept jag var intresserad av så här i elfte timmen av den här utvärderingsperioden. 

En söndagslunch härförleden gjorde jag blomkåls- och kikärtsgryta, ett recept jag hade rätt höga förhoppningar på. Jag gillar blomkål, jag gillar kryddorna (bland annat ingefära, koriander, spiskummin, chili, garam masala och färsk koriander), det känns som att förutsättningarna fanns där. Här får jag nog säga att resultatet inte alls levde upp till förväntningarna. Lite som Erika beskriver sin chiligryta, det var inget fel på det, men heller inget speciellt. 


Även den här rätten var rätt lättlagad, men tog tid. Många av de recept jag testat har funkat på det viset. Momenten i sig är inte så många eller svåra, men rätten ska tillagas under rätt lång tid. Jag har alls inget emot det egentligen, men märker att jag ofta inte riktigt har de praktiska förutsättningarna, det tar helt enkelt lite för lång tid i anspråk. Jag serverade den här grytan med rött ris, men den hade behövt något mer. Kanske naan, kanske raita, kanske något annat. 

/Karin

Chiligryta med pintobönor 2

Förr eller senare var det väl oundvikligt att det skulle hända? Att jag skulle göra en rätt ur kokboken som går under smeknamnet secret lover här hemma som jag inte skulle bli helt till mig över. För så ligger det till med denna vegetariska chili som Karin gjort och flera har lovebombat i kommentarerna här i bloggen. Jag blev inte jätteimponerad. Så här: det var en okej chili men den hade inget, jag svär INGET, att komma med i jämförelse med de refrieade beansen som jag gjorde för några veckor sedan.

Ska jag självrannsaka så kanske jag lät den koka lite för länge? För den där skvätten rött vin som Karin hyllade var helt försvunnen i min variant. Sen kan det så klart vara en fråga om smak också. Min man älskade den här chilin (som jag för övrigt inte gjorde med pintobönor utan med kidneybönor som tydligen ska vara en utmärkt ersättare) medan både jag och min syster hyste betydligt svalare känslor vid middagsbordet.

Nå. Det är ändå en bra rätt. Och kanske, kanske gör jag den igen pga såna starka känslor som uttrycks om den och min känsla av att kanske inte ha fått till den. Vi får se.

Detta var för övrigt det sista receptet som jag lagade ur Grön mat. En utvärdering är på ingående och sedan är det dags för nästa kokbok. Eller ska jag säga böcker? Även detta år kommer vi att laga mat ur en julkokbok. Hurra för oss!

/Erika


tisdag 12 november 2013

Förlorat ägg på rostat bröd #2

Jag är, precis som Karin, väldigt svag för pocherade ägg men har aldrig riktigt fått till den där snitsen när jag försökt att laga det hemma. Fram till i lördags vill säga. För då gjorde jag allt enligt instruktioner ur Grön mat och LÄGG AV! vilket resultat. Karin har redan beskrivit hur det går till (och genom det inspirerat mig till att också prova). Jaja som ni märker fortsätter jag att sjunga små serenader nedanför Hughs köksfönster men fan vad han är bra.

/Erika

Puylinser med dressing

Till att börja med. Avsaknaden av färsk persilja, salladslökar samt koll på koktiden under tillagningen gjorde rätten inte helt vacker att se på. Men att äta däremot = yum!

Det här är en klassisk linssallad gjord på puylinser som har en rätt speciell, kryddig och lite jordig (obs bra jordig) smak. Jag älskar dom här små sötingarna som inte är busenkla att hitta men heller inte på nivån att man måste åka till en lokal marknad i Frankrike för att få tag på. Nej, prova coops ekologiska hörna tex istället.

Linserna kokas i grönsaksbuljong som smaksatts med några klyftor vitlök och ett lagerblad. Sedan skakar man ihop en dressing gjord på olivolja, äppelcidervinäger och sån där gul stark brittisk senap, salt, peppar och lite socker.

Återigen. En enkel rätt utan en massa extra smaker som ställer sig i vägen. Helt enkelt en sån där rätt som han Hugh verkar vara rasande bra på att göra.

/Erika

Ugnsrostad ratatouille

För några kokböcker sedan gjorde jag en ungsrostad ratatouille som jag inte alls blev nöjd med. Den var alldeles för otillagad, det insåg jag redan då, och är det någon rätt som ska vara helt ihopkokad så är det väl en ratatouille? Och den här varianten som Hugh hittat på! Så hopgoggad att man faller på knock jag svär. Det finfina tricket är att man ugnsrostar grönisarna paprika, lök, zucchini och (kort reflektion: hallå? SÅ blek grönsak det där. Hur har jag kunnat ha den som favorit när det finns --->) aubergine tills de är mjuka, har reducerats och börjat brynas samtidigt som man låter en tomatsås med vitlök, timjan och lagerblad puttra på spisen. Sen blandar man ihop allt och låter de gå ihop smakmässigt i ugnen.

Igen är det här en rätt som lagas under lång tid. Grönsakerna är i ugnen i en – en och en halv timme, tomatsåsen puttrar så trevligt på i cirka 45 minuter och sedan goggar allt ihop sig i cirka tio minuter i ugnen eller tills det enligt anvisning "bubblar och doftar". Det kan vara så att jag älskar såna beskrivningar. De får mig att vilja dricka franskt rött vin, säga ohlala och sen bara äta ugnsrostad ratatouille med ett gott bröd tills jag blivit lika galen som Brigitte Bardot. Och tänk. Det var precis vad som hände här om kvällen!

/Erika

Ps. Det kändes lite fattigt att bara äta ratatouille med bröd kände jag då så jag svängde ihop en linssallad också. Men så här i efterskott: det hade räckt helt utmärkt bra med enbart ratatoiullen. Och brödet. Och vinet.

tisdag 5 november 2013

Kålrot med lök och salvia

Nämen älskar man en kokbok och detta sammanfaller med att man har cirka noll och ingen matinspiration så kan det väl hända att man råkar inleda något som kan liknas vid ett projekt i nivån "laga alla recept ur boken". Här om kvällen blev det tärnad kålrot från Grön mat som fick stekas långsamt med lök och salvia i en rejäl klick smör.

Och det blev så gott! Till och med våra ettåringar åt med god aptit.

För typ första gången läste jag kapitlets inledande text och även det där introt som finns till samtliga av Hughs (yes, vi är på förstanamnsbasis nu för tiden jag och Hugh) recept. Det var bra och intressant att jag gjorde det. Bra pga att jag förstod att det här var mer ett tillbehör än en egen rätt vilket gjorde att jag stekte ett par skivor fläskkarré till vilket passade mycket bra ihop med den mulliga kålroten. Och intressant pga att Hugh satte igång tankar hos mig om hur jag ser på vegetarisk mat som sådan. Att det känns knäppt att bara servera lite tärnad kålrot till middag samtidigt som jag under en lång period ätit amen typ bara en köttbit. Han har fått mig att tänka och omvärdera vegetarisk mat och för det älskar jag Hugh. (Men det kan också vara så att den här ömheten jag känner i min kropp samt de sentimentalt tårade ögonen beror på ofattbar sömnbrist men jäjä. Nu älskar jag Hugh och låter det vara så.)

/Erika